IADO! Ken - svärdet För samurajerna var träning med svärdet en vardaglig självklarhet. Det förhöll sig inte bara så att svärdet var deras främsta vapen och privilegium - andra grupper i samhället var förbjudna att bära svärd, de fick hålla tillgodo med knivar, som i och för sig kunde göras rätt långa. Dessutom ansågs träningen med svärdet som mycket mer än bara ett sätt att öva sig för striden.Runt det japanska svärdet växte en hel filosofi. Det fick också många namn, såsom ken, katana, tachi, och to, som ursprungligen syftar på olika typer av japanska svärd men används lite si och så. Svärdet ansågs som själens spegel. Den riktigt nobla människan hanterade sitt vapen med en helt annan stil än de mindre renhjärtade, och den allra noblaste skulle aldrig behöva dra sitt svärd ur baljan. Träningen med svärdet ansågs rena själen och höja anden, det blev som meditation i rörelse. Varje god strateg visste också att seger i strid beror mycket mer på mentala och andliga kvaliteter än på fysisk färdighet. Samurajen strävade i sin träning efter att bli som svärdet - ren, rak och skarp. Det var också ett häpnadsväckande vapen de hade i sin hand. Det japanska svärdet är ännu idag ett imponerande smide. Med tidsödande omsorg bereds stålet, viks och viks tills klingan består av tusentals lager, behandlas med rituell omsorg och slipas till en skärpa som mäter sig med moderna rakblad. Ett sådant vapen stämmer frörstås till eftertanke och respekt.I kendo tränas ännu idag den japanska formen av fäktning, men det låter sig inte göras med verkliga svärd. I stället används en attrapp av bamburibbor, shinai, som har sådan böjlighet att träffar inte medför skada - naturligtvis skyddar sig kombattanterna med rustningar. För träning med det verkliga svärdet var det nödvändigt att hålla sig för sig själv, ungeför som skuggboxning. Iaido heter denna träning, som genomförs i kata, förutbestämda rörelsemönster. Man utför en serie av pareringar, hugg och stötar mot inbillade motståndare. Varje kata börjar med att man drar sitt svärd till skydd mot ett tänkt angrepp, och slutar med att man sätter tillnaka svärdet i baljan med en svepande rörelse. Katan upprepas igen och igen under största koncentration, där betoningen läggs på stil och grace, eftersom dessa kvaliteter också kännetecknar det allra effektivaste utförandet.Iaido är defensiv till sin karaktär, eftersom varje kata förutsätter att man blir angripen. Inte i någon kata inleder man själv striden. Vid träning använder man antingen bokken, iaito eller katana.
		Bokken Bokken är en svärds attrapp av trä, som också kallas bokuto. Träsvärdet har samma lätta böjning och proportioner som det riktiga svärdet, men klingan är rundad i stället för slipad - annat skulle det vara svårt med det materialet. Den rundade formen gör att bokken, om den är av till exempel ek eller något annat massivt träslag, inte blir särskilt mycket lättare än ett svärd av stål. Bästa träslag för en bokken är det som vi brukar kalla japansk vitek. Det är massivt och hållbart.Miyamoto Musashi, den legendariske samurajen från 1600-talet, utkämpade många av sina dueller med bokken (täljd av en åra) i stället för sitt riktiga svärd. Träsvärdet är onekligen ett dugligt vapen i sig och dessutom liksom angenämare, vänligare än det slipade svärdet, men i träning ska man ändå minnas att hantera sin bokken som om den vore ett riktigt svärd - annars lär man sig inte den egentliga svärdskonsten. Iaito Ett träningssvärd av stål kallas iaito. Det är inte ett riktigt hantverk, men i stället rimligare i pris. När man tränar iaido är det vettigt att så snart som möjligt skaffa sig en iaito, för att bättre bekanta sig med svärdets karaktär än en bokken ger möjligthet till. När man köper en iaito är det vettigt att inte välja någon ur de dyraste prisklasserna - det är i alla fall en sådan skillnad mot det klassiska smidet att ett sådant köp är slöseri med pengar. Svärdet skall inte heller vara skarpslipat, om man inte är särdeles äventyrlig av sig.Däremot bör man kontrollera att det är någorlunda solitt och att klingan inte svajar för mycket. Man bör absolut avhålla sig från det tungt dekorerade typer av iaito som går att finna i souvenirbutiker. Längden på en iaito ska helst vara sådan att den inte tar i golvet när man med ett korrekt högerhandsgrepp svingar den nedåt på höger sida av kroppen. Katana Det riktiga, smidda svärdet kallas katana. Sådana är dyra och en meningslös investering för den som inte gjort iaido till sin verkliga passion, eller råkar ha högar med pengar över. Man kan då välja på att antingen köpa ett antikt svärd eller ett som är smitt i nutid - det sker alltjämt. I båda fallen måste man räkna med en investering om några tiotusentals kronor. En katana måste vårdas enligt alla konstens regler - rengöras och oljas in efter varje användande. De är härdade så att de annars omedelbart börjar rosta. Betänk att en katana är mycket skarpt slipad, så det leder lätt till olyckor om en mindre kapabel utövare tränar med den. Faktum är att även de allra skickligaste iaidoutövarna då och då skär sig på sina svärd.